Namn:
Erik Lovén
När gick ni ut:
1995, Februari
Ålder:
42
Innan universitet gjorde jag:
Jag började på I-programmet direkt efter tre år av gymnasiets fyraåriga tekniska linje.
Teknisk profil:
Det fanns tyvärr inga tekniska profiler på min tid. Anledningen till att de tekniska profilerna så småningom kom till var att studenterna tyckte att I-programmet behövde bli mer tekniskt och mer specialiserat.
Masters inriktning:
När jag gick I-programmet fanns inga valmöjligheter innan årskurs 4. Sista året fick man dock välja mellan en ”mjukare” inriktning som kallades ”Industriell marknadsföring” och en ”hårdare” inriktning som kallades ”Materialadministration” (logistik). Jag valde den ”hårdare”, eftersom jag alltid gillat matematik och ämnen där man får använda matematik.
Jobbar med idag:
Jag började som doktorand direkt efter I-examen och avlade licentiatexamen 1999. Sedan dess har jag jobbat som adjunkt (lärare) vid LTU och undervisar idag på i stort sett alla avdelningens kvalitetskurser, men har nog statistisk processtyrning som favoritområde. Jag är vidare huvudlärare för ämnena Kvalitetsteknik, Miljöledning samt Informatik. Begreppet huvudlärare kan närmast jämföras med studierektor och innebär att jag bl.a. samordnar, administrerar och bemanningsplanerar avdelningens kurser. Numer är jag även operativ programkoordinator för just civilingenjörsprogrammet Industriell ekonomi, så man kan säga att jag lever så nära I-programmet som möjligt, vilket känns mycket roligt och inspirerande.
Utlandsstudier:
Jag pluggade extra ett år i Hamburg och gjorde även ett halvårs industripraktik i Stuttgart några år senare. Exjobbet gjorde jag också i Tyskland inom bilindustrin.
Kurser du tycker att du har haft stor nytta av:
I och med att jag blev doktorand och därefter lärare i kvalitetsteknik, så var självklart kursen i just kvalitetsteknik den som blev mest avgörande och betydande för mig. Jag hade professor Bengt Klefsjö som lärare, som jag upplevde som mycket inspirerande, kompetent och bra person. Han är en av författarna till den kurslitteratur som vi än idag använder på grundkursen i i kvalitetsutveckling.
Vidare gillade jag flera av logistikkurserna, även om de inte är några kurser jag haft direkt användning av efter examen, förutom att de gett träning i att kombinera matematik och sunt förnuft. Jag önskar att det hade funnits fler kvalitetskurser då jag studerade. Många andra kurser har också varit allmänbildande och orienterande, man kan säga att jag har haft nytta av lite allt möjligt. Även kurserna i ekonomi har jag nytta av litet då och då i vardagen och på jobbet.
Engagemang inom sektionen:
På den tiden var vi bara en klass med cirka 30 studenter per årskull. Vi var från början en del av Maskinsektionen i Luleå och samläste en del kurser med maskinare. Jag var nog inte speciellt aktiv inom kåren och liknande, men jag var faktiskt med och grundade ESTIEM vid ett möte i Berlin 1990.
Vad tycker du är annorlunda med att komma ut i arbetslivet gentemot att vara student?
Skillnaden blev ju inte så dramatisk i mitt fall, eftersom jag fortsatte inom den akademiska världen. Jag hade trivts väldigt bra med livet som student och att ta anställning som doktorand blev ett naturligt steg för att förlänga ”studentlivet” – fast med lön istället för lån, förstås. Jag fick erbjudande om att börja doktorera inom både kvalitet och logistik. Valet föll på kvalitet eftersom den avdelningen hade gjort ett gott intryck på mig, med god studentkontakt, bra ledarskap och ”ordning och reda”.
Studietiden handlade mycket om att lära sig saker och ”bevisa” sina kunskaper via tentamen. Efter examen upptäckte jag hur viktigt det var att inte bara kunna suga åt sig kunskap, utan även att kunna omsätta den praktiskt och förmedla den till andra. Att lära ut till andra blir ett bra sätt att själv träna och repetera och då märker man vad man själv behärskar och inte. Eftersom jag är en extrem tävlingsmänniska ogillar jag att misslyckas och ”förlora”, vilket sporrar mig att sträva efter allt bättre prestationer.
Mycket av diskussionerna när man är student på LTU är hur man står sig gentemot de andra “I-skolorna” runtom i Sverige, då intagningen på betygen är lägre. Hur har du bemötts i arbetslivet när folk får veta att du är I-are från Luleå? Både när det gäller att söka jobb, men även när det gäller löneförhandlingar.
Som doktorand följde jag i princip en lönetrappa, vilket innebär att jag hade mycket små möjligheter att påverka min lön. Som adjunkt har jag däremot individuell lön och kan höja lönen genom att prestera bra. I min roll värderas bl.a. ämneskompetens och pedagogisk skicklighet, men även studentkontakt och engagemang.
Gapet mellan lärosätenas nivå på antagningen har kommit på senare tid. När jag gick I-programmet var det nästan lika svårt att ta sig in på I-programmet i Luleå som i Linköping och på Chalmers, så jag har personligen inte upplevt några skillnader eller fördomar på den punkten.
Det finns kanske på vissa håll en fördomen om att Luleåstudenter skulle vara sämre för att det skulle varit lättare att komma in här, men de företag som anställer Luleåstudenter menar att Luleåstudenterna är väldigt duktiga, fungerar mycket bra i grupp, är kommunikativa och bra på att ta egna initiativ. Kort sagt, en I:are från Luleå har hög ”anställningsbarhet”, som det så vackert heter.
Hur har det varit att möta andra I:are från andra skolor när du har mött dem i arbetslivet? Finns det någon skillnad mellan studenter från de olika skolorna samt finns det någon skillnad mellan dig och dem?
Jag ser ingen tydlig skillnad mellan lärosätena, förutom att olika lärosäten har litet olika upplägg på utbildningen och har olika inriktningar etc. Därmed märks I-programmet är ju brett och examensinriktningen och ex-jobbet sätter förstås en viss prägel på studenten innan denne går ut i arbetslivet.
Kan det vara så pass att ni tycker att ni har haft en fördel med att gå på LTU? Eller en nackdel?
Norrbottningarna känner förstås väl till LTU. I regionen har LTU ett gott renommé. Men man kan ibland märka att personer från södra Sverige inte har så bra koll. Det känner till kylan och snön, men inte mycket mer. En del blir väldigt förvånade när jag berättar hur stort LTU är och hur många olika utbildningar här finns. Men LTU´s bredd kan också utgöra en svaghet. Vi har litet svårt att profilera oss och bli erkända inom vissa nischer.
LTU-studenter har ofta den fördelen att de under utbildningen jobbat mycket i grupp, i olika projekt och samarbetat skarpt med företag och andra organisationer, vilket ger dem en god social kompetens.
Är det någonting under eran studie tid som ni önskar att ni hade gjort annorlunda, exempelvis en kurs som ni märker att ni skulle haft nytta av, eller ett engagemang som ni skulle vilja ha gjort men som ni inte hade tid för?
Jag hade personligen gärna läst lite fler teknikämnen och lärt mig mer praktisk ”ingenjörskonst”. Jag kan ibland känna som att jag inte är en ”riktig” ingenjör, eftersom jag inte läst så många kurser med klassiska laborationsmiljöer och ”muttrar och skruvar”. Jag hade gärna gått kurser liknande dagens Baldos- eller Sirius-projekt. Men I-programmet är å andra sidan ett brett och tvärvetenskapligt program som skapar en annan typ av ingenjör, en modern sådan, som det också finns ett stort behov av på arbetsmarknaden.
Hur har kontakten varit med LTU sedan du tog examen? Skulle ni vara intresserad av att ha en fortsatt kontakt med LTU samt ett eventuellt samarbete med I-sektionen i olika projekt?
Självklart är jag intresserad av att hjälpa till att ”promota” I-programmet på olika sätt, det är ju dessutom en del av mitt jobb nu.. Jag tycker att I är ett riktigt bra program, där man får använda både höger och vänster hjärnhalva. Jag har aldrig ångrat min val av utbildning eller karriär och skulle verkligen vilja rekommendera andra att läsa I-programmet i Luleå.
Kommentarer